labitchen

Jo igår var det berg å dalbana i mitt huvud jag grät både av lycka och sorg kan jag inte riktigt säga mera besvikelse el kanske känslan av att känna sig ensam eller övergiven att man är en staty som alla vet är där dom tycker den är ganska fin att titta på att hälsa på när det passar dom. Tar förgovet att hur dom en beter sig kommer att statyn alltid att vara där för den är så beroende av dom. Detta sårar statyns känslor. Nej nu får jag sluta med hela staty grejen ! Åter till det positiva när jag fick veta att jag iallafall kommit in på en av utbildningarna jag har sökt till inte den jag helst vill gå men för mig spelar det mindre roll för det viktiga är att jag kommer in så jag  kan  bli fri  från mitt "fängelse"  andra kallar det "hem" . Kände  bara att inget annat spelade någon roll för att nu kommer jag snart att vara fri. Att känna det som att ens "hem" känns som ett "fängelse" är ingen trevlig känsla alls när man är p sitt rum och det känns som om väggarna och alla saker emd hjälp av ens hemska minnen ska äta en levande. Hur man hatar det och vissa dagar undrar man hur man han stått ut i cirka 6 år. Det är en lång tid fast borde ju på internat de sista tre åren iallafall på veckorna var "hemma"  på helger och lov.  mmm älskade den tiden men det var bara ett tillfälligt frikort från mitt "fängelse" men nu är jag snart fri igen...Denna gången på riktigt. Skriver mera senare kanske ..